Den kinesiska hostan

Nu drar jag till Kina. Ha det!

Dom

När en galen och kort korean skjuter bomber på sina blodsbröder i södern kan det vara bra att veta att världen ännu inte är helt likgiltig inför rätt och rättfärdighet.

Juchi ger att nordkoreanerna agerar rätt, precis som de flesta andra förövare agerar världens mest mordiske man i platåskor utifrån situationens och historiens nödvändighet. Det finns Jong-ils rätt och hans sydkoreanske ditos rätt. Vem kan höja sig till att hävda att den ena har mer rätt än den andre? Hur kan Jesus välja vem han älskar mest? Nej neutralitet och ickedömande är den goda vägen, kanske ställningstagande för den svagare parten, den som inte förstår, inte vet och inte kan. Den vi skall hela med vår information och vår kärlek.

Tack Gud för att du väljer sida. För att du har den förgörande makten. Att du förintar stridsvagnarna och dömer alla efter sina gärningar. För vad annars? Förtryckaren får går hädan som segrare, våldtäktsmannen och incestpappan med sitt lystmäte fyllt?

Mediedrev

Kanske är det inte så förvånande med mediedreven. Staten drar sig tillbaka till målstyrning och riktlinjer. Kontrollen hängande över som en snara. Det finns inget rätt och fel. Utrymningsplanen är tillräcklig så länge den inte missförstås, vilket visar sig först när någon idiot gör fel. Den totala amerikaniseringen av justisen - står det inte att hunden inte kan torkas i mikron är det bara att stämma åt helvetet - vox populi ger dig rätt i din känsla. Staten drar sig tillbaka och ger dig inte något, istället tar tredje statsmakten ett steg fram i ständig jakt på de onda. En förlorad rättskänsla, en icke upprätthållen ordning, banar väg för barbari. För den drabbades enda upprättelse är förgörelse. Det är mot människans natur som humanismen reser sig. Det är där förlåtelse, omorientering och moderation finns och finner stöd i förhållande till drakoniska naiva moralföreställningar.